25/12-13 Hamraniyah fields

Telefonens alarm ringer kl. fem på morgonen... Suck!! Det motsvarar ju kl. två på natten hemma i Sverige. Å andra sidan blir ju detta starten på en underbar dag och något som jag sett fram emot i ett par veckor. Två koppar kaffe senare var jag helt redo att ge mig i kast med dagens begivenheter.

Före avresan till Dubai tog jag kontakt med Neil Tovey, en av de få fågelskådare som är bosatta i UAE, via sidan UAE birding. Det ledde till att vi bokade upp juldagen till 12 timmars fågelskådning i UEA. Visst, det kostar lite men det var det verkligen värt. Om man som jag har små barn så gäller det att ta tillvara på den korta tid man har tillgänglig till fågelskådning när man är på semester så en guide var helt perfekt och Neil är en trevlig, duktig och van guide.

Jag kommer att dela upp den här dagen i ett antal inlägg här i bloggen, ett för varje huvudsite som vi besökte, så att det blir lite mer överskådligt.

Vi hade stämt träff kl. sex på morgonen och han kom och hämtade mig på hotellet. Det var fortfarande mörkt då så vi utnyttjade tiden till att köra till den första lokalen, som låg ca en timma bort. Huvudplanen var att vi skulle hinna till Hamraniyah fields, Kohr al-Beida och öknen i Bab al-Shams. Det visade sig att vi hann med en hel del utöver detta. :-)

Det första intressanta som skedde i fågelväg var ett par ökenkorpar som vi såg vid vägen precis i gryningen. En bra start på dagen och den första nya arten för mig.

Hamraniyah fields: De här fälten ligger precis vid en större väg (kolla på Birdingsites i UEA) och är lätt tillgänglig. Det var helt ok att gå omkring överallt på området och alla vi möte hälsade vänligt. På stället odlar man gräs som skall bli gräsmatta i trädgårdar i Dubai (och andra städer naturligtvis) och detta lockar till sig en hel del övervintrande vadare, ärlor och piplärkor. Jag gick inte så mycket in för att fotografera här, det var ofta stora avstånd till piplärkorna så det gick ganska snabbt att gå runt området. Här fanns dock mycket att titta på och en tubkikare är nästan ett måste. Neil hade med sig tub så jag hade inte tagit med min på resan. Jag kände att jag saknade den på detta stället.

Det började med, där vi ställde bilen att det var fullt av rödflikvipor på fältet framför oss. En hel del ärlor och piplärkor kunde ses och vi kunde snabbt bestämma vattenpiplärka, sädesärla, citronärla, isabellastenskvätta och rödstrupip piplärka. Vidare fram så fanns det ett antal pölar med stående vatten och här fanns det vadare. Större och mindre strandpipare, mosnäppa, småsnäppa och så var det en som fångade min uppmärksamhet i handkikaren. Den var större än de andra och såg ut som en pipare (typ ljung eller kust) fast ändå inte. Jag bad Neil kolla och han kunde snabbt bestämma den till kaspipk pipare. Efter en koll i boken kunde jag bara hålla med. Mycket tjusigt!! En fågel som absolut inte borde ha funnits här i december.

Vi gick vidare. Snart dök det upp en sydlig varfågel (se bilden nedan) det blev dock aldrig något bra fotoavstånd.

Vid samma ställe dök det upp två stycken arabskriktrastar som tyckte att vi störde en del.

Vi vände istället kikarna mot fälten igen och tittade på fler rödstrupiga piplärkor.

Längre bort kunde vi se en sädesärla som inte såg helt normal ut. Mycket svart och ett helt klart speciellt utseende. Det var en så kallat "masked wagtail". Vet inte om den har något svenskt namn då den "bara" är en ras, åtminstone tills vidare.

En bit bort hittade Neil en piplärka som han stannade till vid en stund. Efter en stunds spaning kom han fram till att det var en hedpiplärka (japonicus) som gick där. Jag fick titta i tuben och kunde, efter konsultation av boken, instämma i bestämningen. Mycket kul. Vi kom aldrig tillräckligt nära för att fota men vi lyckades se en till lite senare och även en till "masked wagtail" som jag lyckades hitta själv. :-)

En vanlig syn under vandringen var tofslärkorna. Bra tillfälle att lära sig deras läte och jizz.

Jag försökte få till lite foton på vattenpip men lyckades aldrig bättre än så här. Detta bör väl vara en annan population än den vi ser i Sverige, med tanke på den diffusa sträckningen på flankerna. Alla var ungefär lika diffusa.

På vissa ställen när vi gick runt så måste vi ha kommit innanför rödflikvipornas resp. område för de kunde bli rejält upprörda och närgångna.Denna gjorde nästan utfall mot oss när vi gick runt i "dess" område.

Mot slutet försökte jag få till lite foton på en del av arterna. Framförallt rödstrupig pip, citronärla men det blev aldrig bättre än dessa.

 En ung citronärla i taskig vinkel. Den var inte helt hjälpsam men det var i alla fall kul att känna att locklätet satt där efter att ju ha hittat en vid Habo ljungs camping för några år sedan. Jag kände absolut igen lätet och reagerade redan första gången jag hörde det. Kanske kan ta en på locket om det flyger förbi en hemma...

 Den här rödstrupiga var ju snygg och har faktiskt lite rött vid strupen. Det borde ju betyda att det är en gammal fågel. Lite synd här var att jag inte hörde en enda av de rödstrupiga locka. Det hade jag gärna lyssnat in mig på lite.

 Tofslärkorna var ju för härliga och en syn som jag ändå kan hoppas på att få se hemma, även om den numera är rejält sällsynt. Inte ens årlig i Sverige..?

Efter detta visade det sig att vi var snabba här så Neil tyckte att vi skulle ta en tur upp i bergen. Tur var väl det för vilket fantastiskt ställe, men mer om det i nästa inlägg... :-)

För mig nya arter här blev: ökenkorp (även om det var på vägen hit), Rödflikvipa, kaspisk pipare, tofslärka, arabskriktrast, hedpiplärka, sydlig varfågel, "Masked wagtail" och isabellastenskvätta.